Vi har koll på förövarstrategier

Många övergrepp sker inte spontant. Tvärtom planerar förövare ofta sina handlingar noggrant, i vad som kan kallas ett förövarbeteende.   

Detta innebär att personen:   

• Söker sig till miljöer med barn och unga, till exempel föreningar, läger eller fritidsverksamheter.   

• Bygger tillit över tid, både med barn och vuxna i omgivningen. De kan upplevas som engagerade, hjälpsamma eller charmiga.   

• Testar gränser gradvis, genom exempelvis beröring, närhet eller kommentarer, för att se hur barnet reagerar.   

• Isolerar barnet emotionellt, genom att skapa en känsla av särskild relation eller lojalitet.   

• Manipulerar genom att skuldbelägga, hota, belöna eller på andra sätt få barnet att hålla tyst.   

Dessa beteenden sker ofta utan att vuxna i omgivningen märker vad som pågår vilket gör kunskap och vaksamhet avgörande.   

Exempel på varningssignaler hos vuxna:   

• Personen söker ofta ensam tid med barn.  

• Går emot rutiner, till exempel vägrar följa två-vuxna-regler.  

• Ger särskilda gåvor, privilegier eller hemligheter till vissa barn.  

• Ger ofta fysisk kontakt (kramar, beröring) även när det inte är tydligt välkommet.  

• Berömmer barn med kommentarer som “mogen för sin ålder”, “du ser äldre ut” och liknande. 

• Avfärdar barns känslor eller försvarar gränsöverskridande som skämt.  

De fall där det finns en beroendeställning anses i lagens mening som särskilt allvarliga, till exempel en förälder som gör något mot sitt barn eller en ledare som gör något mot en deltagare. 

När övergrepp begås av jämnåriga   

Sexuella övergrepp mot barn begås inte alltid av vuxna – ibland är det andra barn eller ungdomar som utsätter. Det kan handla om en jämnårig kompis, ett äldre syskon eller någon i samma verksamhet. Oavsett ålder på den som utsätter, räknas det som ett sexuellt övergrepp om barnet tvingas, övertalas eller utsätts för något det inte förstår eller samtycker till. Barn under 15 år kan inte ge samtycke enligt svensk lag.  

Det är viktigt att förstå att även barn och unga kan begå sexuella övergrepp, ofta utan att själva förstå allvaret. Det betyder inte att de är ”onda” men beteendet måste tas på största allvar. Att inte agera kan leda till att övergreppen upprepas, både mot samma barn och mot andra.  

Som vuxen har du ansvar för att:   

• Se och ta barns upplevelser på allvar, även när den som utsätter är ett annat barn.   

• Skilja mellan åldersadekvat utforskande och gränsöverskridande beteenden.   

• Ge stöd till både den utsatta och den som utsätter – båda behöver hjälp.   

• Säkerställa att verksamheten agerar direkt och professionellt vid oro.  

Kom ihåg 

Förövare finns där barn finns. Därför är det viktigt att alla arenor där barn befinner sig har ett starkt integritetsarbete och förebyggande åtgärder.